Jag som skriver, jag heter då Sandra. Låt oss kalla mig för Tonkan dock, ett gammalt smeknamn jag fick för ett antal år sedan. Jag är 18 år gammal, nybliven myndig och har inget körkort och tar inte lektioner fast jag borde göra det. Teorin är jag inte så orolig för. Jag är mer orolig för själva körningen, det är den biten som skrämmer mig. Pappa hade bensin i blodet, lillebror Sebbe har det också, och mamma är en duktig förare med. Det är bara jag som är orolig för motorer och körning. Tog mig tid att bara vänja mig vid att köra moped.

Nog talat om det, låt oss fortsätta med mina intressen. Jag älskar bilder av många olika slag. Collage, foton, vector, teckningar och lite till. Den enda form av "konstnärligt bildskapande" jag inte gillar är när folk tar foton på sin smutta eller Petter-Niklas ur en lustig vinkel och kallar det "konst". I mina ögon är det fortfarande bara ett könsorgan.

Jag tycker också om musik, och vill lära mig spela bas. Jag har alltid varit intresserad av instrument, även fast jag aldrig lärt mig spela något direkt. Satt och plinkade på pianot en gång i tiden, men fastnade aldrig för det riktigt. Visst låter det underbart vackert, men när folk drar en djup ton med basen ger det mig rysningar. Det är därför jag blir lite små sur när folk klankar ner på bassister och säger att de har det lättaste jobbet i ett band. Det beror helt på hur avancerat man väljer att spela. Men som vanligt så är bassisten en av de mer bortglömda bandmedlemarna, som står i något hörn på scenen. Utan bas skulle låtar låta väldigt tomma i mina öron.

Om det är något jag verkligen gillar att läsa, så är det manga. Jag började rita manga när jag var 9 år, då min älskade mor gav mig en Lär dig rita manga bok. Jag föll pladask för den japanska stilen, och började där efter försöka hitta tidningar i affärer. Dock hittade jag inga på den tiden i min del av landet, lilla Blekinge. Så jag fick nöja mig med "halvmangan" W.I.T.C.H, en serie jag tyckte väldigt mycket om på den tiden.

Men så hittade jag tidningen Mangamania efter några år, och det var då intresset verkligen blomstrade. Jag blev störtförälskad i serierna School Rumble, Negima och Air Gear, 3 av de serier som tidingen alltid hade. Dock la den ner strax efter jag började min prenumeration, så jag hann ungefär bara hitta tidningen innan den slutade. I min sorg sökte jag upp anime på internetsidor så som youtube. Även fast jag gillar anime nästan lika mycket som manga, så föredrar jag fortfarande att läsa varför att titta på serien.

Några år senare släpptes tidningen Shojo Stars i Sverige. En helt ny manga inriktad tidning med en rad av underbara serier. Furuba (eller Fruits basket som den översatts till utanför Japan), W Juliet, God Child och Skip Beat!. Efter 2 nummer tog de dock bort God Child då folk ansåg den vara för mörk och blodig för tidningen, som inriktade sig mer på kärlekshistorier, draman och komedi. Denna ersatte de då med serien Gakuen Alice. Med tiden satte de även in Vampire Knight, och tog bort Skip Beat!. Jag måste nog säga att Skip beat! är den bästa manga jag någonsin läst. Den har fängslat fast mig framför tidningen och pocketarna jag köpte, enda till den punkt då Bonnier slutade ge ut manga. Då sökte jag istället upp den på internet, och fastnade där i några timmar i sträck. Farligt med manga, man glömmer så lätt bort tiden.

På tal om manga; Jag vill cosplaya. För er som inte vet vad det är, så är det en förkortning av Costume Play. Ett fenomen som startades i Japan - självklart - som innebär att man klär ut sig till en känd figur. Det kan till exempel vara en karaktär ifrån en manga eller anime, ett spel eller helt enkelt vad som helst. Allt från Sailor Moon till Disney. jag har aldrig cosplayat förut, men jag är fast besluten om att jag ska ha en drökt färdig till början av maj, då jag ska på mitt nästa animekonvent. jag och kusinen har funderat på att cosplaya Kyoko Mogami och Kanae "Mōko" Kotonami från Skip Beat!, då båda föll för seriens charm och underbara figurer. Önskar bara vi kunde finna en Ren Tsuruga eller Shō Fuwa, det hade ju varit underbart att ha någon av killarna med xD Men chansen att hitta fler SB! cosplayare är nog väldigt liten.

Jag hoppas att jag kan få några trogna följare genom denna vardagliga blogg. Gärna några med samma intressen som jag, det vore alltid trevligt att träffa nya människor man har något gemensamt med.

Ha det bra tills nästa gång ♥